JAKT PÅ JURA, SKOTTLAND 2012

Ardlussa Estate

Vi var fem spända norrlänningar som stod på Kallax flygplats i Luleå klockan 07.00 en ruggig morgon. Vi väntade på att få flyga till Skottland, närmare bestämt Glasgow. Där hade vi hyrt en bil som skulle ta oss till en av våra destinationer. Båten till Jura gick inte förrän morgonen efter, så vi hade bokat in oss på ett litet hotell 15 minuter från där båten skulle avgå. Cuilfail, som hotellet hette, är ett av fyra hus som ligger i en liten by. Det är ett ställe som jag varmt kan rekommendera, med trevlig personal och verkligen fantastisk mat.

   Dagen efter tog vi en tur till Oban och kollade in deras Whiskey Shop, därifrån fick vi med oss whiskey samt några souvenirer. Klockan 13.00 gick båten till Jura och vi var väldigt spända på denna mytomspunna hjort-ö. Jura betyder hjort på ett gammalt språk och på ön finns cirka 6000 hjortar, så man kan tro att det skulle bli en lätt match, men så var inte fallet...

   När vi kom med båten mot den lilla stenpiren såg vi en landrover komma ner mot havet och möta upp oss. Det var Andrew Fletcher, en mycket trevlig man som bodde med sin fru Claire och resten av familjen på ön och ägde ett av godsen där. Vi blev mycket varmt välkomna in i deras hem, Ardlussa Estate, och fick träffa hela familjen. Claire kom med te, kaffe och fika. Sedan satte vi oss ner i ett av de stora rummen, där värmen kom från den öppna spisen, möblerna var i gammal stil och det var fullt av underbara tavlor på väggarna.
   Frågorna var många - om den kommande jakten, det fina huset, ön, whiskeyn och mycket, mycket mer. Vi blev visade upp på övervåningen som hade ett flertal rum där vi skulle sova de kommande dagarna, efter det var det dags för mat. Skottland överraskade mig med sin fantastiska mat och allt vi åt var såklart sådant som fanns på Jura. Det var gris från gården, lax från bäcken som rinner 200 meter från huset och givetvis hjort.

 

 

   Dag 1 samlades vi 09.30 för att äta frukost och därefter mötte vi upp våra jaktguider ute på gården. Jag drog på mig Meindelkängorna och vi gick ut. Jag och Stefan skulle följa med Rob till öns norra sida, medan de andra skulle följa Andrew och Ewen. Vi åkte Landrover på hoppiga, smala vägar och körde i ca. 30 minuter innan vi var tvungna att byta till nästa fordon, en Argocat. Det var ett åttahjuligt fordon som verkade ta sig fram nästan överallt. Vi påbörjade ytterligare en hoppig färd ännu högre upp i bergen, innan vi kom fram till den plats där vi skulle börja smygjaga på hjort.

 

 
   Jag plockade fram min Kowa 10x32 handkikare och började spana i bergskanterna. Vi såg en grupp med hjortar som vi bestämde oss att smyga på. Vi började klättra ner för berget och märkte att detta aldrig kommer att gå, då hjortarna redan hade upptäckt oss och tittade åt vårt håll. Vi fick vända om för att klättra upp igen och sedan runda toppen för att gå ner på andra sidan istället. Nu kom vi förhoppningsvis ner i ett bättre läge. Stefan och Rob påbörjade en ansmygning medan jag satte mig på en klippa och filmade. De kröp längs med klippkanten, men hjortarna hade full koll och när de kom in på 250 meter gav sig hjortarna av. Vi satte oss ner och tog en kopp kaffe och smörgås, som Andrew och Clair hade skickat med oss.
   Efter några minuters planering bestämde vi oss för att ta en tur över till nästa kulle och färden började mot denna. När vi kom halvvägs upp såg vi två hjortar som gick i kanten på en kulle bredvid oss, och Stefan gjorde sig redo för att börja krypa mot dem. Skottet gick av och hjorten markerade träff. Den stapplade några steg innan den la sig ner. Skottet hade tagit perfekt! Rob vinkade till mig att komma fram, så jag gav filmkameran till Stefan och tog av mig Eberlestocksäcken, för att använda som stöd. Det var en fin hind och efter några minuters väntan fick jag bredsida och sedan gick skottet av. Hinden markerade träff och blev kvar på platsen men ville inte lägga sig. Efter tredje skottet la den sig och vi hade fått våra första Jura-hjortar.

   Vi gick ner till djuren för att ta ur dem och började med Stefans hjort. Det visade sig ha varit en kanonträff mitt i bogen. Vi tog ur den och sedan var det dags för ritualen med blod i ansiktet och fotografering. Därefter gick vi ner till min hjort för att ta ur den och kolla hur skotten tagit. Första skottet satt lite långt bak och lågt, men magen var hel, så kulan hade bara gått i mjukdelarna. Andra skottet satt lågt i bogen och tredje satt mitt i bogen. Men som tur var låg hjorten där och det var dags för mig att få blod i ansiktet.


   Rob hämtade Argocaten och vi tog en tur upp på toppen av kullen för att spana lite. När vi kom upp såg vi de getter som vi hörde talas om så mycket innan vi åkte hit. Vi säger båda två att en sådan ska vi försöka oss på. Rob kom tillbaka och vi lastade på hjortarna för att sedan åka hemåt. När vi kom tillbaka mötte Andrew oss och berättade att de andra tre också hade skjutit, och att vi skulle åka till Jura-destilleriet för att se hur Whiskeyn tillverkas.

   Jura-destilleriet har en lång historia som sträcker sig ändå från 1875. Det stod däremot stilla i över 50 år, men 1963 drog tillverkningen igång igen och idag pågår den för fullt för att förse världen med den stora efterfrågan av Jura-whiskey. Vi fick en jättefin guidad tur som avslutades med en provsmakning av ett antal fina sorter. På destilleriet kunde man även köpa fina souvenirer och flaskor som inte går att hitta i Sverige.

   Dag 2 möttes vi åter ute på gårdsplanen efter en fantastisk frukost. Jag och Stefan åkte med Rob ut mot kusten, idag skulle vi jaga vildgetter! Vi körde i ca. 30 minuter och sedan var det dags för en lång vandring, vilket vi blivit varnade för, men vi var redo. Efter nästan två timmars gående i blötmark och på stora tuvor kom vi slutligen fram till kusten och började spana av klipporna. Det var gott om hjortar, men inga getter, så vi satte oss ner och tog en snabb lunch. Då såg vi fyra getter ute på ett öppet fällt och det såg ut att kunna bli en lång och svår ansmygning. Jag och Rob började smyga mot en liten kulle som låg ca. 80 meter innan getterna. När vi hade 200 meter kvar reste sig den största av dem upp och tittade åt vårt håll. Det var bara att krypa tillbaka och försöka från ett annat håll.

   Vi la oss bland några gamla ormbunkar och kröp sakta framåt. Efter femtio meters krypande skymde en liten kulle oss, så vi kunde ställa oss på knä och ta oss fram. Jag reste mig sakta upp och kikade över kullen. Såg den stora geten som stod och tittade åt det håll som vi tidigare försökt att komma in från. Efter en stund började han att beta i gräset och jag såg min chans. Jag tog fram Eberlestockväskan som skjutstöd och la upp bössan. Men han stod med framsidan mot mig, så det var bara att vänta. Bredsida kom och skottet gick av, geten markerade träff och sprang sextio meter innan den la sig ner. Underbart, en otrolig upplevelse! Jag tackade Rob för ett fantastiskt guidade och berättade att det här var en av mitt livs roligaste jakter. När jag väl hade fått samla känslorna som strömmade genom kroppen, så kom Stefan som hade filmat det hela. Vi satte oss ner och tog en kopp kaffe och bara njöt.

   Nu var det Stefans tur och vi fortsatte vår vandring längs stranden och klipporna. Vi såg flera getter men ingen var stor nog att skjuta, men efter en halvtimmes letande såg Rob två baggar som låg i ormbunkarna nere vid stranden. Stefan och Rob gjorde sig redo för att smyga på dem och jag la mig uppe på en klippa för att filma. Efter en lång ansmygning kom de upp på en stor sten och hade getterna på ca. 100 meters avstånd. Stefan gjorde sig redo och skottet gick av. Geten gick i backen på första skottet och blev liggande, så jag reste mig upp och gick fram och gratulerade till den fina trofén. Nu har vi båda lyckats med denna underbara jaktform, i detta fantastiska landskap!

   Nu väntade bara promenaden tillbaka, men allt kändes väldigt lätt just då och trots att vägen tillbaka till bilen tog över två timmar, så skrattade vi hela vägen. Att dessutom få vandra i detta landskap är något som alla borde få uppleva. En sak är då säker och det är att vi kommer tillbaka, och då skall vi njuta precis lika mycket, om inte mer, av jakten, maten och whiskeyn!

 

Vad skall man då ha med sig när man åker till Jura?
Tja, vi hade väldigt tur med vädret och fick sol varje dag, men annars regnar det mycket på Jura. Väldigt mycket. Så GoreTex-kläder, lätta och inte för varma, gärna något i stil med Chevalier Paclite, som jag använder. Varma underställ med bra andningsförmåga då det kan blåsa mycket men ändå blir varmt eftersom man går så pass mycket. Det är mycket vandring upp och ner så bra kängor är ett måste. En handkikare gör jakten mycket roligare och man kan upptäcka djuren i tid.

 

Om ni är intresserade av att åka till Jura eller har frågor så är det bara att kontakta mig. Vi kommer att anordna en resa nästa år till denna fantastiska ö och den kommer bland annat att innehålla god mat, trevlig jakt och whiskey.

 

Ett stort tack till Seved Wiklund för att ha gett mig detta minne för livet!
/Christopher