Idag har det varit den varmaste dagen under hela resan, ca. 35 grader. En dag som denna sliter verkligen solen på en och vi märker att det är viktigt att ha hatten på huvudet och dricka väldigt mycket. Sköt även en kobra i campen idag inte stor men fruktansvärt giftig.
Henrik sköt en Impala idag, en ganska fin trofé. Efter att vi burit impalan till vägen gick vi vidare för att hitta en fin Oryx. Men ingen hittades. Helt plötsligt bland alla små träd och buskar brakar det till och min guide säger att det är en stor eland. Vi går fram för att se på den, men när vi kommer fram till en lucka så ser vi att det är 2 noshörningar, en mamma och unge. De står endast 50 meter framför oss och vi står helt still för att bara kolla på dem. Vi märker att de är oroliga och de får doft av oss. Och från ingenstans kommer den gigantiska noshörningsmamman springandes mot oss för att skrämma oss och skydda sin unge. Jag och guiden tar till språnget och jag kan säga att jag aldrig sprungit och klättrat upp i ett träd så fort förut. Som tur för oss så viker den av, men står fortfarande bara ca 30-40 meter ifrån oss. Efter ett tag så beger dem sig av och vi klättrar ner ifrån trädet. Det tog ett par minuter innan pulsen går ner, för det var verkligen spännande där ett tag.Seved forsatte spårandet efter den påskjutna Warthogen. Spåren gick ned mot ett vattenhål, där det tyvärr inte gick att reda ut spåren. Då hade spåren följts i ytterliggare någon kilometer. Väl framme vid vattenhålet bestämde vi oss för att invänta om grisarna skulle göra ett besök. Att platsen är välbesökt blev vi snabbt varse om. En Duyiker, Schakal och en Kudu gick fram till vattenhålet under den timma vi väntade där. På eftermiddagen gjorde ett sista försök på Blue Wildebest. Ett område där de i huvudsak befinner sig gicks igenom. Men icke gick de att finna. I takt med att timmarna gick och värmen stiger så blir djuren betydligt svårare att hitta. De ställer sig alldeles stilla under träden som ger skugga.
Värmen gör att även vi som jägare blir mindre uppmärksamma och i princip alla kontakter med vilt som man ser blir en bakända på kort avstånd i absolut full fart. På eftermiddagen gjordes ett nytt försök på ett nytt område. Ser direkt ett par riktigt stora Warthogs. Guiden visar mig de men tyvärr fastnar min blick ca 100-150 meter fram i terrängen. Guiden pekar hela tiden och säger big, big Warthog. Får inte syn på dem förrän de efter ett antal sekunder springer iväg. Helt förståeligt eftersom de var på kanske 30 meter. Min sökande kropp och blick hade avslöjat mig. Intill klockan halv sex händer ingenting då guiden får se en Giraff. Av dagsljuset återstår ca 20 minuter. Ett avslutande kort på en Giraff får bli ett bra avslut.
Gunnar var naturligtvis mycket nedstämd av händelsen med kudun men ville trots det gå ut på eftermiddagen för att få ett positivare slut på dessa dagar. Eftersom vi gått ca 15 km per dag bestämdes att det fick bli försök på en wharthog. Dessa får jagas vid vissa vattenhål till skillnad från andra djur. Att sitta och passa vid ett vattenhål är fantastiskt då det alltid kommer djur för att dricka. Den andra grisen som kom hade betar som var stora nog för att bli ett fint minne. Trots att det var ett bra skott sprang den ändå 100 meter, men var död då vi kom fram till den. Så slutet på jaktveckan kändes mycket bra.
