 |
Strax före klockan 06.00 är det dags igen. Vi; Seved, Alexander, Gunnar och Chris, tillsammans med guiderna, sprids ut på fyra områden. Henrik ska söka efter Babianer tillsammans med PH Nico. Morgonen är helt fantasisk. Solen stiger upp. Kontrasterna mellan den mörka backen och vegetationen som sakta men säkert lyses upp av solen måste göra de allra flesta alldeles lyrisk. Vinden är som vanligt osäker. Vi tvingas ständigt svänga för att hamna rätt i vinden. Babianerna (tillsammans med de mindre aporna) betraktas som avskräde. Inne i campen kommer de mindre aporna och plockar sådant som lämnas framme.
Två första timmarna är det tyst på marken. Några Impalahanar som utmanar varandra gör oss uppmärksammade på att det finns vilt på markerna. Seved kommer på några skränade babianer som lever om och fightas med varandra. I en flock som denna finns det alltid de som vakar medan de andra gör vad de måste eller vill. Kommer nära men aldrig tillräckligt för att skjuta. De springer iväg och någon av ledarena i flocken springer upp i det absolut största träden som finns i omgivningen för att vaka medan de övriga fortsätter sin lek. Vi ser babianerna på ca 300 meter. Försiktigt smygs de på. Buske för buske, sakta men säkert. En tio minuter är vi framme vid det skottläge som måste vara det bästa vi kan ta utan att röja oss. Ned med skjutstödet, ner på ändan, upp med bössan och siktet på målet. De tre vakande babianerna blir orolig. Pang, ner faller den. En stor babianhane.
Nu får vi gå någon kilometer för alla djur som vi var ute efter är borta, försöker guiden säga på knacklig engelska. Resan blir dock inte längre än mer än ett par hundra meter då vi stöter på en vilande bläsbock som tillhörde de prioriterade valet tillsammans med Bluewildebeest. Ett kort avstånd men en massa kvistar och buskar ivägen. Kan inte få bra skjutstöd från backen. Guiden visar mig (Seved) att ta stöd med geväret på hans axel för att komma upp ovanför buskarna. In med fingrarna i örat och det ska vara klart. En stor fin Blesbuck faller ner. Klockan är inte mer än nio. Men mitt förmiddagspass är klart. Otroligt nöjd. Ibland räcker det inte med att vara den mest ljudlösa jägaren som gör det mesta rätt, det fungerar ändå inte. Viltet stöts iväg enligt vårt tycke utan särskild anledning. Nästa gång så finns de kvar trots att det som i detta fall skjutits ett skott ett par hundra meter ifrån det.
Inne i campen gör Henrik sitt bästa för att få bort ett stort antal störande apor som springer omkring. Chris har tagit en tidigare i morse. Henrik får en liten som faller ner bland klipporna, men på grund av att ormar också gillar klipporna som finns på kullen vid campen så blir inte sökandet speciellt omfattande. Henrik går upp till utsiktstornet som finns vid campen för att titta efter fler. Vid skjutbanan intill sitter en babian. Enligt alla vi övriga så inträffar vid vi säger är ett lyckoskott. Han får den, på ett förkort håll i förhållande till kaliber. Som Chris utryckte det. Hade det varit ett skott på ett djur med ett pris så hade det nog inte skjutits. Guiderna, PH och personalen är glad av att antalet apor har minskat i campen.
Gunnar: Högst på Gunnars önskelista står kudu. Helst ett djur med väl utvecklade spiralhorn. Under förmiddagspasset blev det en promenad på 8 km utan att sett någon Kudo. Dock såg vi Waterbock, Oryx och Impala. Av dessa var dock bara Impalan skjutbar. Eftermiddagsasset blev ytterligare 7 km och började med närkontakt på en stor Kudotjur, dock med guiden 5 m före och i vägen, så det blev ingen skottchans. Dock gjorde han sen ett enastående jobb med att spåra djuret. Inte minst på grund av marken som i det området var rödjord med lite sten och på grund av det varma vädret så försvinner inte alla tidigare avtryck. Vi var i närkontakt först efter ca 2,5 km då vi såg djuret och sen efter ytterligare 2 km. Då var vi ett område med små träd så jag hörde bara djuret när det försvann. Vi fortsatte följa djuret, men kom inte mer i närkontakt med såg istället en liten grupp Oryx. Själv såg jag fyra men det kunde varit fler. Med andra ord en dag med mycket upplevelser, mycket motion, men inget skjutit.
