Dag 6
Henrik fick tillfälle att skjuta en stor Impala. Första skottet bra men avfångningsskottet blev ett missöde. Impalan slängde med huvud och horn. Kulan gick in i ena hornet med resultatet att det ena gick av till hälften. Lite synd eftersom det var en trofe på 21 ¼ tum. För den storleken får man dessutom betala extra.
Seved avslutar dagen med att skjuta på en Warthog. Träff, men tyvärr alldeles för dålig för att få stopp på den. Warthogen var en av åtta och stor, riktigt stor. Skottet måste ha träffat lite långt bak. Ej tagit något ben eller lunga. Warthogen är precis som alla andra djur här nere väldigt hårdskjutna. Du måste in i lunga och helst av allt träffa ett ben för att de ska bli på plats. På plats kan vara inom 50-100 meter. En ren lungträff har vid några tillfällen inneburit att viltet tagit sig 200 meter utan en enda bloddroppe. Då krävs bra spårare. De vi alla har haft tillgång till här har visat sig vara av absolut högsta klass. Seveds påskjutna Warthog spårades ca 3-4 km, men tyvärr kunde den inte återfinnas denna dag på grund av mörkret.
Gunnar fortsatte med att ha fokus på att hitta en Kudu. Under förmiddagen gick vi upp på en bergsknalle där det fanns ett torn för spaning. Eftersom tornet var dåligt var det bara guiden som gick upp i tornet. Gunnar satt på en sten med en dalgång framför sig. I botten av dalgången var det ganska tätt med träd och ingen fri sikt. På den andra sidan var det en sluttning med mindre antal träd och sluttningen i sig själv gav sikt. På 500 meters avstånd syntes tre noshörningar, 5 Eland, några Oryx och en Kudu-ko. Eftermiddagen gav sedan skottchans på en Kudu-tjur. Den stod på andra sidan av en uttorkad flodbädd. Kroppen var skymd av trädgrenar men främe delen var fri. Bra stöd gjorde att skott lossades i brösthöjd ca 20 cm in i djuret. Djuret försvann ur synfältet direkt och guiden reste sig och sa att det var klart, och vi reste oss för att gå över flodbädden. Tyvärr visade sig detta förhastat då djuret plötsligt syns springade uppför backen på andra sidan. Detta resulterade i ett slängskott utan resultat. Under det fortsatta eftersöket fanns lite blod och djuret gick stannade men stöttes av en flock på mer än 10 Eland när vi var ungeäfr 50 meter i från det. Det var i detta område buskvegitation med ca. 20 meter sikt. På grund av mörker var eftersöket tvunget att uppdateras. I området fanns förutom Eland också andra Kudu. Eftersom man inte använder spårhundar (på grund av liten överlevnad), är man helt beroende av spårning via sin egen syn. Eftersöket fortsatte dagen därpå och då på ett spår som inte visade något blod och där djuret gick rakt från området. Spårningen fick avslutas ca 6 km från skottplatsen då det spåret gick upp en bergsknalle med enligt sten ingen sand.
Jämför man en Kudu med en älg så är lungorna kortare bakåt på kudun och den har mer "utbyggnad" framåt. Att hålla in 20 cm var inte tillräckligt utan kulan gick antagligen igenom kroppen under halskotpelaren och framför bröstkorgen. Effekten blev motsvarande ett skott i taggutskottet på en älg. Eftersom ett påskjutet och skadat djur räknas som skjutet måste man betala full avgift, vilket på en Kudu blev en ganska bra tankeställare.
